Förlåt.
Jag skulle vilja be om ursäkt.
Förlåt.
Förlåt.
You and I are, so awfully different.
Jag delar inte din uppskattning för bloggar.
Kommer nog aldrig göra det heller.
Vilket leder oss till något man kan kalla ett avslut, om man så vill.
Jag finner inte mitt liv tillräckligt intressant eller tillräckligt händelserikt för att kunna skriva om det i en blogg.
Tror tamefan jag är för dålig på att skriva för det med.
Så därför säger jag då adjö.
Adjö.
Kommer nog aldrig göra det heller.
Vilket leder oss till något man kan kalla ett avslut, om man så vill.
Jag finner inte mitt liv tillräckligt intressant eller tillräckligt händelserikt för att kunna skriva om det i en blogg.
Tror tamefan jag är för dålig på att skriva för det med.
Så därför säger jag då adjö.
Adjö.
Bara för att få det överstökat.
Zeitgeist.
Mycket är bra, och då speciellt solot vid 4.01- i låten United States på Smashing Pumpkins nya album Zeitgeist.
Tänkte bara få det överstökat så att alla vet om det.
Mycket är bra, och då speciellt solot vid 4.01- i låten United States på Smashing Pumpkins nya album Zeitgeist.
Tänkte bara få det överstökat så att alla vet om det.
Ar-ling-ton.
5,680368E17 nSek
Då var det dagen inne.
Tekniskt sett var det en stor dag idag, Jag blev officiellt vuxen.
Det är inte ofta man blir det skulle jag vilja påstå, bara nån gång då och då.
Men samtidigt känns allt så avlägset, jag känner ingen skillnad från nu och förut.
Jag är fortfarande samma bittra acne-förpestade Niklas.
Jag är fortfarande samma konstiga människa jag alltid varit.
Besvikelse.
Ingen magisk omvandling.
Inget mirakel.
Ingenting.
Men det är kanske just det som är saken.
En vuxen människa löser sina problem på egen hand.
Varför skulle det vara annorlunda för mig?
Därför är det dags för förändring.
Nu är det slut med tramsandet.
Jag ska bli en "ny" person.
Jag ska bli en bättre person.
Jag ska bli en bättre Niklas, jag ska bli Frank.
Då var det dagen inne.
Tekniskt sett var det en stor dag idag, Jag blev officiellt vuxen.
Det är inte ofta man blir det skulle jag vilja påstå, bara nån gång då och då.
Men samtidigt känns allt så avlägset, jag känner ingen skillnad från nu och förut.
Jag är fortfarande samma bittra acne-förpestade Niklas.
Jag är fortfarande samma konstiga människa jag alltid varit.
Besvikelse.
Ingen magisk omvandling.
Inget mirakel.
Ingenting.
Men det är kanske just det som är saken.
En vuxen människa löser sina problem på egen hand.
Varför skulle det vara annorlunda för mig?
Därför är det dags för förändring.
Nu är det slut med tramsandet.
Jag ska bli en "ny" person.
Jag ska bli en bättre person.
Jag ska bli en bättre Niklas, jag ska bli Frank.
En dag i skuggan: Une
Med våren kommer såren.
Då var det vår igen, lite bizarrt när man tänker på det.
Känns som tiden aldrig riktigt rörde sig nu när det var vinter.
Aldrig riktigt flyttade sitt välplacerade arsel genom tidens rymd.
Hursomhelst.
Med våren kommer tydligen dom så kallade "Vårkänslorna".
Om dom nu finns dom överhuvudtaget.
Jag känner inget speciellt.
Lite extra bitter, kanske.
Lite extra ironisk, kanske
Lite extra sarkastisk, kanske
Hmm, Intressant.
(Jag kommer häremed dra ner på den här stilen av bloggande då den har en negativ effekt på mitt svenska betyg.
så nu följer alltså den typ av blogg jag planerar att skriva i framtiden.)
Jag tycker inte du är tillräckligt seriös, man ska vara seriös.
Med risk för att verka överdramatisk och ge intrycket av att vilja bli ett ÄrkeEmo och gå och "cutta" mina handleder med 50 öres rakblad med små ponys på så skulle jag vilja klaga lite.
Klaga var ordet, men jag kanske kommer skriva saker som kommer få "dig" att undra om jag verkligen menar klaga och egentligen skulle bara valt ett ord som inte är lika starkt och väletablerat som klaga.
Anyhow,Anyway, Anywho...
Jag klagar inte speciellt ofta, då jag känner att det verkligen inte leder nånstans förutom ett par extra andetag för att ersätta dom jag slösade för att kunna klaga på något av livets små triviala fel och problem.
Det är som att gödsla en blomkruka, skjuta en hare med papper, cykla utan ben.
Helt jävla fucking onödigt.
Ändå gör folk det, klagar och klagar och problemet är att man har automatiskt en sorts dubbelmoral till ämnet för man kan inte klaga på att folk klagar för då klagar du själv...en paradox i ditt eget tänkande som växer och växer och tillslut spränger dina stackars stamceller åt helvete... and there goes the neighbourhood
Så...jag skulle vilja klaga lite nu om det är fint, trevligt, härligt, mysigt för dig och din familj och din mormor speciellt.
Jag är för oseriös.
Jag känner det själv, en sorts ensamhet som kryper ner i täcket när jag sover, en sorts ensamhet som ger mig sällskap när jag väntar på tåget, en sorts ensamhet som sätter sig på stolen bredvid mig i skolan.
Varför lyckas andra där jag inte ens spelar i samma liga? Där dom spelar i allsvenskan och jag spelar med Cerebral Pares ungarna på skolgården.
Är det för att jag är för oseriös? Att jag inte vill ta det på allvar?
Att ta det osäkra före det väl beprövade, väl fungerande och väl etablerade?
Bli glad och liberal istället för bitter och konservatist?
Jag vet inte om jag kan det.
Helt ärligt så har jag inge aning.
Känns som tiden aldrig riktigt rörde sig nu när det var vinter.
Aldrig riktigt flyttade sitt välplacerade arsel genom tidens rymd.
Hursomhelst.
Med våren kommer tydligen dom så kallade "Vårkänslorna".
Om dom nu finns dom överhuvudtaget.
Jag känner inget speciellt.
Lite extra bitter, kanske.
Lite extra ironisk, kanske
Lite extra sarkastisk, kanske
Hmm, Intressant.
(Jag kommer häremed dra ner på den här stilen av bloggande då den har en negativ effekt på mitt svenska betyg.
så nu följer alltså den typ av blogg jag planerar att skriva i framtiden.)
Jag tycker inte du är tillräckligt seriös, man ska vara seriös.
Med risk för att verka överdramatisk och ge intrycket av att vilja bli ett ÄrkeEmo och gå och "cutta" mina handleder med 50 öres rakblad med små ponys på så skulle jag vilja klaga lite.
Klaga var ordet, men jag kanske kommer skriva saker som kommer få "dig" att undra om jag verkligen menar klaga och egentligen skulle bara valt ett ord som inte är lika starkt och väletablerat som klaga.
Anyhow,Anyway, Anywho...
Jag klagar inte speciellt ofta, då jag känner att det verkligen inte leder nånstans förutom ett par extra andetag för att ersätta dom jag slösade för att kunna klaga på något av livets små triviala fel och problem.
Det är som att gödsla en blomkruka, skjuta en hare med papper, cykla utan ben.
Helt jävla fucking onödigt.
Ändå gör folk det, klagar och klagar och problemet är att man har automatiskt en sorts dubbelmoral till ämnet för man kan inte klaga på att folk klagar för då klagar du själv...en paradox i ditt eget tänkande som växer och växer och tillslut spränger dina stackars stamceller åt helvete... and there goes the neighbourhood
Så...jag skulle vilja klaga lite nu om det är fint, trevligt, härligt, mysigt för dig och din familj och din mormor speciellt.
Jag är för oseriös.
Jag känner det själv, en sorts ensamhet som kryper ner i täcket när jag sover, en sorts ensamhet som ger mig sällskap när jag väntar på tåget, en sorts ensamhet som sätter sig på stolen bredvid mig i skolan.
Varför lyckas andra där jag inte ens spelar i samma liga? Där dom spelar i allsvenskan och jag spelar med Cerebral Pares ungarna på skolgården.
Är det för att jag är för oseriös? Att jag inte vill ta det på allvar?
Att ta det osäkra före det väl beprövade, väl fungerande och väl etablerade?
Bli glad och liberal istället för bitter och konservatist?
Jag vet inte om jag kan det.
Helt ärligt så har jag inge aning.
Götet
Borta är bra.
Göteborg är fint.
Eller, så fint det kan vara med 2 ton slask.
Men man kan inte få allt antar jag.
Jag lyckades ta mig hit när rean dragit igång.
Vilket flyt.
Jag kan köpt varor som jag inte ens kunde drömt om att köpa.
Det är något speciellt med att handla.
Man får ibland en liten kick, en egoboost utan dess like.
Jag skulle bara kunna jämföra det med att få en bra pryl i WoW.
Man skriker alltid till lite sådär lågstadieflicka:igt.
Inte alltid högt, men iallfall mentalt.
Men ibland slår det slint, t.ex när man inte riktigt vet vad man vill.
Speciellt när det känns som man egentligen inte vill köpa något.
Men på vägen till affären känner man behovet av konsumption.
Paradoxalt.
Hursomhelst.
Göteborg är fint.
Göteborg är fint.
Eller, så fint det kan vara med 2 ton slask.
Men man kan inte få allt antar jag.
Jag lyckades ta mig hit när rean dragit igång.
Vilket flyt.
Jag kan köpt varor som jag inte ens kunde drömt om att köpa.
Det är något speciellt med att handla.
Man får ibland en liten kick, en egoboost utan dess like.
Jag skulle bara kunna jämföra det med att få en bra pryl i WoW.
Man skriker alltid till lite sådär lågstadieflicka:igt.
Inte alltid högt, men iallfall mentalt.
Men ibland slår det slint, t.ex när man inte riktigt vet vad man vill.
Speciellt när det känns som man egentligen inte vill köpa något.
Men på vägen till affären känner man behovet av konsumption.
Paradoxalt.
Hursomhelst.
Göteborg är fint.
Livet i 8-kvadrat
Jo.
Jag överdriver.
Men Erikas/Martins lägenhet är monstruöst liten.
Det är mysigt.
Men en smula litet.
Inget jag gnäller över dock, det är rätt intressant att leva ""The Compact Living""
Man behöver bara sträcka sig för att hämta det man är ute efter.
Bara ta 2-3 steg för att byta utrymme.
Något som gör det hela ännu bättre är att Dom har båda två mycket bra smak.
Mycket av det som finns härinne skulle jag vilja ha själv.
En känsla många kanske skulle känna när dom går runt i världen men för mig är känslan en aning annorlunda.
Mysigt.
Flickor med Nitar och Läder.Men Erikas/Martins lägenhet är monstruöst liten.
Det är mysigt.
Men en smula litet.
Inget jag gnäller över dock, det är rätt intressant att leva ""The Compact Living""
Man behöver bara sträcka sig för att hämta det man är ute efter.
Bara ta 2-3 steg för att byta utrymme.
Något som gör det hela ännu bättre är att Dom har båda två mycket bra smak.
Mycket av det som finns härinne skulle jag vilja ha själv.
En känsla många kanske skulle känna när dom går runt i världen men för mig är känslan en aning annorlunda.
Mysigt.
Första besöket vi gjorde i göteborg var på Shock.
Ja, namnet gör tamefan stället rättvisa.
Det var en smärre chock att se så mycket..."intressanta" kläder på samma ställe.
Lack och kängor, bombarjackor och lack.
Lack och nitar, Läder och Lack.
Mjeh, jag är inte imponerad.
Känns som om dom flesta därinne har grava identitets-problem.
Modjesca
Genant Service i Frankfurt.
Jag säger då det.
Man vill gärna lita på människor, men ibland är det bra svårt alltså.
Zoovillage.com är en skitbutik, tänker aldrig mer ens fundera på att handla där.
Skitkasst är vad det är.
Fy fan.
Mennimen.
Livet är hårt.
Jag får helt enkelt leta upp ett par andra byxor.
edit:
Zoovillage har återfått en liten del av sitt anseende hos mig.
Men bara lite...LITE
Man vill gärna lita på människor, men ibland är det bra svårt alltså.
Zoovillage.com är en skitbutik, tänker aldrig mer ens fundera på att handla där.
Skitkasst är vad det är.
Fy fan.
Mennimen.
Livet är hårt.
Jag får helt enkelt leta upp ett par andra byxor.
edit:
Zoovillage har återfått en liten del av sitt anseende hos mig.
Men bara lite...LITE
Så det är ju bra.
Sportlovet kanske kommer bli intressant.
Vad jag förstått så ska jag åka till göteborg.
Om det är så att jag verkar osäker, så är det för att jag är osäker.
Jag vill helt klart åka, men jag är osäker på om det blir så att jag ska åka.
Folk kan ändra sig, så då gäller det att man är snabb i svängarna och är förbered.
Förbered på ett mindre roligt sportlov.
Pga. ovanstående händelse så har jag lite pengar över.
Vilket skulle varit skoj att spendera i gamla goda göteborg.
Men vi får se.
Saker och ting förändras.
Och jag vill inte bli lämnad kvar.
Vad jag förstått så ska jag åka till göteborg.
Om det är så att jag verkar osäker, så är det för att jag är osäker.
Jag vill helt klart åka, men jag är osäker på om det blir så att jag ska åka.
Folk kan ändra sig, så då gäller det att man är snabb i svängarna och är förbered.
Förbered på ett mindre roligt sportlov.
Pga. ovanstående händelse så har jag lite pengar över.
Vilket skulle varit skoj att spendera i gamla goda göteborg.
Men vi får se.
Saker och ting förändras.
Och jag vill inte bli lämnad kvar.
INGEN FILM!?
Fest på fredag.
Jag hoppas det kommer bli kul.
Det är trots allt johans fest, såklart det kommer bli kul.
Men jag är alltid osäker inför liknande evenemang.
Känns bäst att vara passiv och inte hoppas allt för mycket på saker, det gör att när det väl är roligt så är det extra roligt så att säga.
Vilket är bra.
Samtidigt blir ofta människor arga för att jag inte ser fram emot saker.
Men vad kan man göra?
Det är sån jag är.
Så det är ju bra.
Veckan i Kvadrat
Jag hoppas det kommer bli kul.
Det är trots allt johans fest, såklart det kommer bli kul.
Men jag är alltid osäker inför liknande evenemang.
Känns bäst att vara passiv och inte hoppas allt för mycket på saker, det gör att när det väl är roligt så är det extra roligt så att säga.
Vilket är bra.
Samtidigt blir ofta människor arga för att jag inte ser fram emot saker.
Men vad kan man göra?
Det är sån jag är.
Så det är ju bra.
Veckan i Kvadrat
Eller ja, vecka, snarare månad, men ändå.
Haft en ganska trevlig tid ändå.
Mycket skit hit och dit.
Kemiprov.
Fysikprov.
Svenska.
Engelska.
Osv.
Osv.
Lite så att man vill gå och hänga sig.
Synd att man inte tror på självmordets "befriande" del.
Trots att jag själv tror att man inte kommer kunna ångra sig efteråt, eller känna någonting alls för den delen.
Man är trots allt död efteråt
Hursomhelst.
Mycket skit på gång.
Och för er som missade det så var det.
Sär Skrivningens Dag den 31 januari.
Nästa år får vi ta och festa och annordna bokbål för böcker som inte innehåller särskrivningar (höhö)
Precis.
Annars händer det inte så mycket egentligen, överdriver kanske skolarbetets hårda gång.
Förmodligen.
Så då kvarstår väl att jag pratar mycket i telefon, för den som är intresserad av sånt.
Nästan lite för mycket, kanske minskade min livslängd med 1 år.
Hmm...
Kanske ska öka dosen...
-
Mycket intriger på gång och jag fattar inte ett endaste ynka skit.
Och jag vill nog vid närmare eftertanke helst inte ens bli inblandad.
Faktiskt.
Hatar verkligen sånt där, och jag orkar verkligen inte bry mig.
Faktiskt.
Herregud.
Jag vill inte veta att hon ska/har/funderar/vill/drömt om att ha sex med han/hon/det/hunden/katten/glassen.
Eller höra att sandra/helena/evelina/sandra/gossedjuret har klamydia/herpes/gonorré/ont i svanskotan/slut på växel.
Det är intressant, men samtidigt grymt jobbigt att behöva höra sånt.
VIll verkligen inte känna mig som Ulla-Britta1 nere på vårdcentralen som sprider skvaller och snackar skit och diskuterar soduku med Maj-Britt1 och Gun1.
Verkligen inte
1Kan vara vilket jävla namn som helst egentligen, pantertanter kan heta exakt vad som helst och fortfarande kräva ungdomarnas respekt.
Tragiskt.
Haft en ganska trevlig tid ändå.
Mycket skit hit och dit.
Kemiprov.
Fysikprov.
Svenska.
Engelska.
Osv.
Osv.
Lite så att man vill gå och hänga sig.
Synd att man inte tror på självmordets "befriande" del.
Trots att jag själv tror att man inte kommer kunna ångra sig efteråt, eller känna någonting alls för den delen.
Man är trots allt död efteråt
Hursomhelst.
Mycket skit på gång.
Och för er som missade det så var det.
Sär Skrivningens Dag den 31 januari.
Nästa år får vi ta och festa och annordna bokbål för böcker som inte innehåller särskrivningar (höhö)
Precis.
Annars händer det inte så mycket egentligen, överdriver kanske skolarbetets hårda gång.
Förmodligen.
Så då kvarstår väl att jag pratar mycket i telefon, för den som är intresserad av sånt.
Nästan lite för mycket, kanske minskade min livslängd med 1 år.
Hmm...
Kanske ska öka dosen...
-
Mycket intriger på gång och jag fattar inte ett endaste ynka skit.
Och jag vill nog vid närmare eftertanke helst inte ens bli inblandad.
Faktiskt.
Hatar verkligen sånt där, och jag orkar verkligen inte bry mig.
Faktiskt.
Herregud.
Jag vill inte veta att hon ska/har/funderar/vill/drömt om att ha sex med han/hon/det/hunden/katten/glassen.
Eller höra att sandra/helena/evelina/sandra/gossedjuret har klamydia/herpes/gonorré/ont i svanskotan/slut på växel.
Det är intressant, men samtidigt grymt jobbigt att behöva höra sånt.
VIll verkligen inte känna mig som Ulla-Britta1 nere på vårdcentralen som sprider skvaller och snackar skit och diskuterar soduku med Maj-Britt1 och Gun1.
Verkligen inte
1Kan vara vilket jävla namn som helst egentligen, pantertanter kan heta exakt vad som helst och fortfarande kräva ungdomarnas respekt.
Tragiskt.
Reaper Man
Dagen i kubik.
Dagen var lagomt intressant.Kemi:n på morgonen var lagomt dryg.
Såhär tätt efter jullovet har man ingen aning vad som pågår och tur att man har Emil och Jakob att luta sig på när man känner sig sådär extra mentalt handikappad.
Jag borde nog plugga.
Idag hade vi även Gymnastiken som till min förvåning byttes ut mot härlig håltimme och seriöst (även en gnutta ironiskt) nog:
Gym.
Ljuva Gym.
Gym på en Gymnastik håltimme.
Det är kul vad lite träning kan göra för humöret.
Vad lite muskelsammandragningar kan resultera i.
Funderar på att utmana Emil på en situps-tävling nån dag här.
För att få se vem som vinner.
Skulle vara jävla intressant alltså.
Ska förstås råträna mag- och ryggmuskler först.
And i expect no less from him.
In fact, i expect him to brutally rape me.
Men det är en annan historia.
Resten av dagen var även den intressant.
Jag kände mig nästan en smula uppskattad.
Händer inte ofta.
Borde det hända ofta?
Hmm.
Nej, då skulle man inte uppskatta dagen som det händer så mycket.
Det skulle vara bedrövligt.
Mycket information spriddes.
Ex. kan vara att Emil har hemliga kontakter inne i köket så han kunde fixa fram lite gudabepissad ketchup.
Han skämtade bort det hela, men jag tror att han minsann han har nåt fuffens på gång.
Resten av dagen i skolan är luddig men involverade iallfall en psykologilektion och massa springandes fram och tillbaka från diverse delar av skolan och sedan hem till erik.
Där vi såg på film förstås.
Vad annars?
Helt omöjligt att åka hem till honom utan att se på film.
Och samtidigt äta nåt onyttigt.
Erik är inte bra för mig.
(Bara för att jag skrev om denna dag betyder inte att jag kommer skriva om varje dag.
Det vore ju överdrivet.
Väldigt fjortis)
Avståndsljudet från skyarna.
Den nya Iphonen är [Insert valfritt antal abstrakta superlativ] och allmänt:
Fantastisk.
Underbar.
Värd vartenda öre.
Och jag har inte ens sett en i verkligheten.
Snacka om att bli frälst.
Undrar om det är så här det är att vara kristen?.
Förmodligen inte...men förmodligen jävligt nära
Fantastisk.
Underbar.
Värd vartenda öre.
Och jag har inte ens sett en i verkligheten.
Snacka om att bli frälst.
Undrar om det är så här det är att vara kristen?.
Förmodligen inte...men förmodligen jävligt nära
Ensam är stark.
Oja.
Årets tema.
Ensam är jävligt stark.
Alla verkar tycka det.
Alla verkar vilja vara det.
Tja...kanske inte alla.
Men många!
Poängen är förstås att många helt enkelt gillar att vara ensam.
......
Men Varför skriver jag det här?
Tror jag att jag kan förändra världen eller nåt?
Jävla onödigt Frank.
Jävla onödigt.
Gå och ställ dig i skamvrån!
ENSAM!
Dagens Ordvitsar framträds av: Niiiiklaaaasss Eliasson!!! (coxyright)
Årets tema.
Ensam är jävligt stark.
Alla verkar tycka det.
Alla verkar vilja vara det.
Tja...kanske inte alla.
Men många!
Poängen är förstås att många helt enkelt gillar att vara ensam.
......
Men Varför skriver jag det här?
Tror jag att jag kan förändra världen eller nåt?
Jävla onödigt Frank.
Jävla onödigt.
Gå och ställ dig i skamvrån!
ENSAM!
Dagens Ordvitsar framträds av: Niiiiklaaaasss Eliasson!!! (coxyright)
Kurt Russel får en Bragd-Medalj och Frank Finner sin Fantastiska Freudianska Självkänsla.
Sista Veckan.
Sista veckan märks aldrig.
Den bara kommer.
Som en förkylning eller kanske en gnutta Vansinne.
Du tänker aldrig på den.
Åtminstonde Jag tänker aldrig på den.
Bortglömd tack vare sin placering.*
På gränsen till Datums-diskriminering.*
I och med den sista veckan börjar skolan
Skönt med lite struktur.
Skönt att kunna tänka:
"Ahh, imorgon vet jag precis vad jag ska göra."
Inget vaknande på morgonen tänkades:
"Vad ska jag besudla den här dagen med?"
En känsla av kontroll infinner sig när skolan börjar.
Åtminstånde jag känner att man får kontroll på sitt liv.
Men man kan lika lätt tappa den kontrollen.
Som min käre*2 vän*3 har gjort.
Tråkigt käre*2 du, men sånt är livet.
___
Denna sista vecka har varit fylld med något jag inte gjort på fasligt länge.
Spelande.
Ja.
Spelsinnet väcktes till liv av en ganska illalåtande liten låda.
Inte tack vare spel som Call of Duty III dock.
Sådana spel borde blivit nedgrävda bredvid E.T kasseterna i Nevada öknen.
Värdelöst.
Tråkigt.
Sådant jag inte köpte den där lådan för.
___
Idag, Söndag, såg jag en blivande klassiker i DVD-hyllan.
Big Trouble in Little China.
MmmHmm!
Kurt Russel i sitt essé.
Killen gör allt och samtidigt ingenting, inte många som kan lyckas med en sådan bravad.
Jag skickar en Bragd-medalj per Röksignal
Den bara kommer.
Som en förkylning eller kanske en gnutta Vansinne.
Du tänker aldrig på den.
Åtminstonde Jag tänker aldrig på den.
Bortglömd tack vare sin placering.*
På gränsen till Datums-diskriminering.*
I och med den sista veckan börjar skolan
Skönt med lite struktur.
Skönt att kunna tänka:
"Ahh, imorgon vet jag precis vad jag ska göra."
Inget vaknande på morgonen tänkades:
"Vad ska jag besudla den här dagen med?"
En känsla av kontroll infinner sig när skolan börjar.
Åtminstånde jag känner att man får kontroll på sitt liv.
Men man kan lika lätt tappa den kontrollen.
Som min käre*2 vän*3 har gjort.
Tråkigt käre*2 du, men sånt är livet.
___
Denna sista vecka har varit fylld med något jag inte gjort på fasligt länge.
Spelande.
Ja.
Spelsinnet väcktes till liv av en ganska illalåtande liten låda.
Inte tack vare spel som Call of Duty III dock.
Sådana spel borde blivit nedgrävda bredvid E.T kasseterna i Nevada öknen.
Värdelöst.
Tråkigt.
Sådant jag inte köpte den där lådan för.
___
Idag, Söndag, såg jag en blivande klassiker i DVD-hyllan.
Big Trouble in Little China.
MmmHmm!
Kurt Russel i sitt essé.
Killen gör allt och samtidigt ingenting, inte många som kan lyckas med en sådan bravad.
Jag skickar en Bragd-medalj per Röksignal
Äntligen är du min.
Tänka sig.
Jag fick dig till slut.
Efter ett halvårs väntande i hjärnans tomma ekande gångar gömd av dig, så finner jag den till slut!
Den enda.
Bara min.
Bara min.
Så håll dig borta.
Du får den inte igen.
Om du inte ber snällt förstås.
*2=Vad finns att säga? Jag gillar stjärntecken.
*3=är en definitionsfråga.
Jag fick dig till slut.
Efter ett halvårs väntande i hjärnans tomma ekande gångar gömd av dig, så finner jag den till slut!
Den enda.
Bara min.
Bara min.
Så håll dig borta.
Du får den inte igen.
Om du inte ber snällt förstås.
FACIT:
*=Rhyme was not intended.*2=Vad finns att säga? Jag gillar stjärntecken.
*3=är en definitionsfråga.
Frihet i ett nötskal.
En påse Godis.
Jag skulle kunna döda för en påse godis.Helt bisart länge sen jag åt godis.
Vill bara springa ner på ICA och köpa ett kg godis och bara ÄTA.
Men...
Men...
Ansiktet säger nej.
Hjärnan säger nej.
Överjaget säger att jag borde äta mindre sånt skit, och mer bra saker...som gröt.
Detet känner bara suget.
Behovet.
Jag...
Sitter bara och stirrar.
Jag skulle kunna döda för en påse godis.
Ljuva Simpla Nöjen
På senaste tiden har jag märkt av att många människor känner sig hotade.Simpla nöjen är dom mest överlägsna nöjen.
Att spendera en dag med en handkontroll i händerna får mig att lämna denna värld.
Mycket uppiggande och samtidigt en smula tragiskt.
Jag borde vara ute.
Ute och gå.
Ute och....
Äh vafan.
Nu kör jag en omgång Gears of War till.
Att spendera en dag med en handkontroll i händerna får mig att lämna denna värld.
Mycket uppiggande och samtidigt en smula tragiskt.
Jag borde vara ute.
Ute och gå.
Ute och....
Äh vafan.
Nu kör jag en omgång Gears of War till.
Ljuva Minnen
Jag har ofta sagt att en ovetande människa är en lycklig människa.
Helt klart mitt motto.
Därför älskar jag människans kanske mest geniala försvar.
Glömska!
Amnesi!
Man glömmer sånt som kan skada en.
Sånt som kan slå en i ansiktet en dag och helt förstöra en till synes underbar dag.
Därför kan jag en lugn eftermiddag sittandes i en fotölj endast minnas dom bästa minnena.
Dom som får mig att (till ovanlighetens skull) dra på smilbanden och se lite glad ut.
Nästan lycklig.
Ahh...ljuva minnen.
Helt klart mitt motto.
Därför älskar jag människans kanske mest geniala försvar.
Glömska!
Amnesi!
Man glömmer sånt som kan skada en.
Sånt som kan slå en i ansiktet en dag och helt förstöra en till synes underbar dag.
Därför kan jag en lugn eftermiddag sittandes i en fotölj endast minnas dom bästa minnena.
Dom som får mig att (till ovanlighetens skull) dra på smilbanden och se lite glad ut.
Nästan lycklig.
Ahh...ljuva minnen.
Frihet i ett nötskal.
Ja...hotade.
Inte "Domedags-armen-från-helvetet-"hotade utan mer känner hur deras frihet i vardagen börjar försvinna.
Många gör allt dom kan för att hålla sig fria till att göra vad dom vill.
Samtidigt gör dom saker som gör att dom måste binda sig lite.
Sen gnäller dom.
Knepigt det där.
Typiskt mänskligt beteende kanske.
Både äta kakan och behålla den.
Tråkigt att det måste vara så.
Människor som inte klarar av att vara i förhållanden eftersom det ger dom inte frihet att träffa/hångla med/knulla vem fan dom vill har börjat poppa upp ganska frekvent nu.
Är det nåt att aspirera till att bli?
Verkar vara ett vinnande koncept.
Även fast jag har aldrig tyckt det verkat vara en bra ide.
Men är det jag eller dom som har fel?
// Frank
Estetik och viljan att alltid göra saker bättre.
Ett löv faller.
Jag bestämde mig för att göra om designen på min blogg lite.
Min gamla bild var inte tillräckligt stilren för min smak.
Så jag bestämde mig för denna svart-vita nya stil, med inspiration av en höstlovsmorgon.
Rätt nöjd med resultatet.
Faktiskt.
Min gamla bild var inte tillräckligt stilren för min smak.
Så jag bestämde mig för denna svart-vita nya stil, med inspiration av en höstlovsmorgon.
Rätt nöjd med resultatet.
Faktiskt.
Wii kanske har en chans trots allt.
Spelade Wii för första gången idag.
Måste säga att det var rätt intressant.
Synd bara att spelen känns så själlösa och grunda.
Finns inget att djupdyka i.
Men det är trots allt bara Wii Sports.
Man kan inte generalisera alla spel genom att bara titta på ett enda.
Så jag ska ge den en chans.
Jag behöver trots allt inte köpa en själv.
Måste säga att det var rätt intressant.
Synd bara att spelen känns så själlösa och grunda.
Finns inget att djupdyka i.
Men det är trots allt bara Wii Sports.
Man kan inte generalisera alla spel genom att bara titta på ett enda.
Så jag ska ge den en chans.
Jag behöver trots allt inte köpa en själv.
Vit saknad.
Var är min snö?
Var är min kära snö?
Var är dom alldeles vitfrostiga träden?
Var är det fina lagret vit frusen H2O som brukar lysa upp min vardag?
Var är den hårt packade snön som vanligtvis pryder våran blygsamma slalombacke?
Vart?
Ingen snö som kan pigga upp mig när jag känner mig som mest nere.
Känns som denna vinter kommer bli den mörkaste på länge.
Var är min kära snö?
Var är dom alldeles vitfrostiga träden?
Var är det fina lagret vit frusen H2O som brukar lysa upp min vardag?
Var är den hårt packade snön som vanligtvis pryder våran blygsamma slalombacke?
Vart?
Ingen snö som kan pigga upp mig när jag känner mig som mest nere.
Känns som denna vinter kommer bli den mörkaste på länge.
Lite som en Salladsbar.
Då var veckans emo-inlägg klart.
Dags att börja skriva rapport:
Förra helgen var jag hos Syster Yster.
Det var ytterst angenämt.
Hennes studentlägenhet likaså
Hennes studenthus, inte så angenämt.
på en skala på 1-5 skulle hon få en Trea.
Minus för hålen i väggarna och den hårda madrassen.
Jag gillar att fulla örebroare är fixerade vid två olika saker.
"Dricka som män!"1
"Slåss!"2
Ytterst humoristiskt.
Jag och Syster Yster bestämde oss iallfall för att inte gå på förfesten som pågick utanför dörren.
Mestadels för att jag fortfarande är en liten jävel, och skulle inte komma in på några ställen.
Vilket skulle suga.
Nåt enormt.
Så vi såg på Casino Royale.
Ganska angenämt det med.
Mycket not so bond-ish, och så störde jag mig på att dom flyttar fram slutet ungefär 4 gånger.
Lite som i sagan om ringen.
Men jag gillar filmen, den är fräsh och ger en mer mörk syn på vår kära 007.
Och Le Parkour scenen skulle kunna säljas separat för 300:-
I´d buy it.
På lördagen bestämde vi oss att smyga oss ut ur "huset" medans alla stackars örebro-studenter "bakis-sov" och shoppa.
Ytterst angenämt.
Inget slår känslan av att slösa stora mängder pengar på saker.
Jag tror vi brände minst någon tusenlapp på kläder.
Blir helt varm bara jag tänker på det.
Fast det känns lite som jag har liite för mycket CM nu.
Kvällen spenderades framför Syster Ysters minimala 17' LCD skärm som visade Kiss Kiss Bang Bang.
Ett av årets filmer.
Wow.
Jag tillägnar Steven Lynchs låt "If i were gay" till Gay Perry.
Söndagen blev lugn.
Jag köpte en present till Syster Yster vars värde förmodligen översteg den sammanlagda summan av alla presenter jag köpt till henne på minst 5 år.
Min plånbok gråter av sorg.
Syster Yster slipper gråta av kyla.
Sedan åt vi "pizza" och sedan stack vi och kollade in hus, mycket intressant vad lite stadsplanering kan göra.
Resten av dagen var en smula ointressant.
Jag åkte hem t.ex.
Ganska ointressant.
Veckan som följde var en smula intressant.
Ibland undrar jag vad som får folk att "ticka"
Alltså, vad som får dom att känna sig nöjda med sig själv.
Vissa festar, andra pluggar.
Vissa gör både och.
Andra gör ingenting.
Andra ber andra att göra det åt dom.
Känns lite som livet är en stor salladsbar där man förutom att plocka upp huvudingredienserna så finns det tillbehör som:
"Skjuta upp tills sista minuten" "Göra Historieuppsats åt någon annan"
"Skjuta sig själv i foten" "Komma försent till skolan och få utskällning"
Självklart heter dom helt andra saker.
Och vissa hänger på när man tar andra tillbehör.
Lite som att när man tar dagens så får man dryck på köpet.
Eller att pissa på en allmän toalett och få gonorre på köpet.
Lite så.
Hursomhelst så är idén ganska intressant.
I Torsdags när jag efter att ätit "plugga SO till redovisning" med tillbehöret "Skjuta upp tills sista minuten" vandrade hem från Erik såg jag nåt intressant i skyn.
Norrsken
Grönt norrsken för att vara exakt.
Första gången jag ser norrsken.
Kändes som ett tecken
Ett grönt Tecken
Det kanske betyder att det är fritt fram att göra nåt.
Fast jag tror mer att Gud vill att jag ska klä mig i grönt.
Militärgrönt.
RIght on God!
MIlitärgrönt it is.
Ge mej några år så fixar jag det.
Dags att börja skriva rapport:
THE WEEKEND IN ÖREBRO.
Förra helgen var jag hos Syster Yster.
Det var ytterst angenämt.
Hennes studentlägenhet likaså
Hennes studenthus, inte så angenämt.
på en skala på 1-5 skulle hon få en Trea.
Minus för hålen i väggarna och den hårda madrassen.
Jag gillar att fulla örebroare är fixerade vid två olika saker.
"Dricka som män!"1
"Slåss!"2
Ytterst humoristiskt.
Jag och Syster Yster bestämde oss iallfall för att inte gå på förfesten som pågick utanför dörren.
Mestadels för att jag fortfarande är en liten jävel, och skulle inte komma in på några ställen.
Vilket skulle suga.
Nåt enormt.
Så vi såg på Casino Royale.
Ganska angenämt det med.
Mycket not so bond-ish, och så störde jag mig på att dom flyttar fram slutet ungefär 4 gånger.
Lite som i sagan om ringen.
Men jag gillar filmen, den är fräsh och ger en mer mörk syn på vår kära 007.
Och Le Parkour scenen skulle kunna säljas separat för 300:-
I´d buy it.
På lördagen bestämde vi oss att smyga oss ut ur "huset" medans alla stackars örebro-studenter "bakis-sov" och shoppa.
Ytterst angenämt.
Inget slår känslan av att slösa stora mängder pengar på saker.
Jag tror vi brände minst någon tusenlapp på kläder.
Blir helt varm bara jag tänker på det.
Fast det känns lite som jag har liite för mycket CM nu.
Kvällen spenderades framför Syster Ysters minimala 17' LCD skärm som visade Kiss Kiss Bang Bang.
Ett av årets filmer.
Wow.
Jag tillägnar Steven Lynchs låt "If i were gay" till Gay Perry.
Söndagen blev lugn.
Jag köpte en present till Syster Yster vars värde förmodligen översteg den sammanlagda summan av alla presenter jag köpt till henne på minst 5 år.
Min plånbok gråter av sorg.
Syster Yster slipper gråta av kyla.
Sedan åt vi "pizza" och sedan stack vi och kollade in hus, mycket intressant vad lite stadsplanering kan göra.
Resten av dagen var en smula ointressant.
Jag åkte hem t.ex.
Ganska ointressant.
Salladsbar
Veckan som följde var en smula intressant.
Ibland undrar jag vad som får folk att "ticka"
Alltså, vad som får dom att känna sig nöjda med sig själv.
Vissa festar, andra pluggar.
Vissa gör både och.
Andra gör ingenting.
Andra ber andra att göra det åt dom.
Känns lite som livet är en stor salladsbar där man förutom att plocka upp huvudingredienserna så finns det tillbehör som:
"Skjuta upp tills sista minuten" "Göra Historieuppsats åt någon annan"
"Skjuta sig själv i foten" "Komma försent till skolan och få utskällning"
Självklart heter dom helt andra saker.
Och vissa hänger på när man tar andra tillbehör.
Lite som att när man tar dagens så får man dryck på köpet.
Eller att pissa på en allmän toalett och få gonorre på köpet.
Lite så.
Hursomhelst så är idén ganska intressant.
God gave me a sign, Please dress in Lime.
I Torsdags när jag efter att ätit "plugga SO till redovisning" med tillbehöret "Skjuta upp tills sista minuten" vandrade hem från Erik såg jag nåt intressant i skyn.
Norrsken
Grönt norrsken för att vara exakt.
Första gången jag ser norrsken.
Kändes som ett tecken
Ett grönt Tecken
Det kanske betyder att det är fritt fram att göra nåt.
Fast jag tror mer att Gud vill att jag ska klä mig i grönt.
Militärgrönt.
RIght on God!
MIlitärgrönt it is.
Ge mej några år så fixar jag det.
Att ligga sömnlös på kvällarna innan man somnar.
Fan.
Varför kan man inte vara som Dexter?
Känslor är så överskattade.
Så jävla överskattade.
Urk.
Då var det juletider tider igen, och allt tjat om julklappar kommer med på köpet.
Har aldrig riktigt förstått det hela.
Visst,
Det är kul att få presenter.
Men
Det är så förutsägbart, man vet precis vad man ska få redan i förväg.
Alltid.
Alltid samma materiella objekt.
Alltid samma besvikelse som infinner sig.
Förväntningarna är alltid högre än resultatet.
Besvikelsen infinner sig.
Ibland önskar jag att jag kunde varit som min kära syster.
Hon älskar julen, iallfall känns det så.
För mig däremot, så är julen bara en ursäkt till att få ledigt från skolan.
Att få lite semester.
Men mest vill jag bara inte känna nånting.
En annan sak som påminner mig om julen är ensamma helger hos mamma.
Dom ser bra ut på pappret:
2-3 dagar ensam i en lägenhet.
Aldrig behöva bekymmra sig om hurvida nån förälder ska skälla på en för att man kommer hem alldeles försent.
Aldrig behöva bekymmra sig om hur länge jag vrider mig i sängen på mornarna.
Aldrig behöva tänka på nån annan än sig själv.
Synd att det suger så hårt att vara ensam.
Ensamhet eskalerar till helt absurda nivåer här.
Gå ut säger ni?
Det är trots allt mig ni pratar om.
Jag har ett sånt kasst självförtroende att jag inte ens skulle tänka tanken att ringa och fråga.
Och varför ens gå upp ifall man inte har nåt att se fram emot när man väl kommer upp ur sängen?
Att tänka på sig själv leder bara till egoistiska och depressiva tankar.
Världens jävla antiklimax
Klockan lider mot klockan 12.
Lider är ett nyckelord här mina kära damer och herrar.
Tv:n lyser upp vardagsrummet med dess magiska, fångande ljus.
Datorskärmen lyser upp mina fingrar som sakta dansar över tangentbordet och skriver saker till absolut ingen alls.
Kanske jag ska gå och lägga mig?
Men...
Tänk om...
Det ringer?
Samma sak varje helg, dag, morgon, kväll och eftermiddag
Samma desperata väntan på händelsen som aldrig kommer.
Samma absurda besvikelse.
"bara lite till...tänk om." "bara lite till, tänk om ho..."
Kan inte bara Atom-Ragnar och blåbärsbarbarernatm hoppa fram;
Bitch-slappa mig i ansiktet och skrika i mina öron:
"TELEFONJÄVELN KOMMER INTE RINGA, PIPA, ELLER BLINKA I RASK TAKT, GÅ OCH LÄGG DIG DIN SEGA JÄVEL".
Samma sak varje gång.
Samsung, Sony Ericsson, LG, och DU.
Jävla sadist(er).
Sadister.
Nåt som har irriterat mig en väldigt lång tid nu, är att på framsidan av min ipodkartong så står det att ipoden spelar:
"Feel Good, Inc - Gorillaz - Demon Days"
Varför fick dom lov att pränta dit den texten?
Var det Absolut Nödvändigt?
Jag avskyr Gorillaz.
Denna vecka kan lätt beskrivas med 1 (Uno, Une, Ett, One) ord.
Smärta.
Måndag: Karate, Erik får ner mig på rygg och lyckas få knät att fastna i marken, medans han rullar mig åt sidan, det gör att mitt knä låser sig, och vrider sig ur led.
När Erik släpper greppet hoppar knät tillbaks i led...ren magi.
Tisdag:
Absolut ingenting, bara smärta.
Ont i knät, samtidigt som jag har träningsverk i varenda jävla muskel samt i muskler jag inte ens visste fanns (Men visste namnet på).
Onsdag:
Jag bestämmer mig för att träna trots smärtorna, det går bra...styrketräning på gym är ganska lugnt...och vi körde mest bänkpress iallafall, så inga problem med knät.
På kvällen drar dock erik (Inte samma erik som i måndags) med mig på nån jävla pensionärsgympa, Fyfan
visst, jag svettades, och visst, armövningarna var dryga.
Men vafan.
Att träna i samma rum som halvdementa pensionärer är och har aldrig varit min stil.
Speciellt när dom fuskar.
Allihop
Jag och erik bestämde oss för att aldrig gå tillbaka.
Torsdag:
Gamla lasse bestämer sig för att ge oss chansen att styra en hel lektion.
Styrketräning.Hela.Tiden. (Ahh...livets ironi)
12 stationer med diverse övningar.
Arghh...
Och jag som hoppades på lite vila åtminstånde.
Men ack så fel jag hade.
Resten av dagen har jag spenderat halvsovandes, drömmande om pengar.
Det var min vecka.
Nåt som gör mig väldigt besviken på världen, är fejkade annonser.
Jag och cox hittar en annons med nån som försöker sälja sjukt dyra saker för småslantar.
För kanske 5000kr skulle vi kunnat tjäna uppemot 50-60 tusen.
Men, såklart skiter gud oss i ansiktet och vi upptäcker att annonsen är fejk.
Besvikna går vi och lägger oss, med våra ganska löjligt naiva drömmar nedskitade.
Sadister.
Sadister är vad ni är.
"Feel Good, Inc - Gorillaz - Demon Days"
Varför fick dom lov att pränta dit den texten?
Var det Absolut Nödvändigt?
Jag avskyr Gorillaz.
Denna vecka kan lätt beskrivas med 1 (Uno, Une, Ett, One) ord.
Smärta.
Måndag: Karate, Erik får ner mig på rygg och lyckas få knät att fastna i marken, medans han rullar mig åt sidan, det gör att mitt knä låser sig, och vrider sig ur led.
När Erik släpper greppet hoppar knät tillbaks i led...ren magi.
Tisdag:
Absolut ingenting, bara smärta.
Ont i knät, samtidigt som jag har träningsverk i varenda jävla muskel samt i muskler jag inte ens visste fanns (Men visste namnet på).
Onsdag:
Jag bestämmer mig för att träna trots smärtorna, det går bra...styrketräning på gym är ganska lugnt...och vi körde mest bänkpress iallafall, så inga problem med knät.
På kvällen drar dock erik (Inte samma erik som i måndags) med mig på nån jävla pensionärsgympa, Fyfan
visst, jag svettades, och visst, armövningarna var dryga.
Men vafan.
Att träna i samma rum som halvdementa pensionärer är och har aldrig varit min stil.
Speciellt när dom fuskar.
Allihop
Jag och erik bestämde oss för att aldrig gå tillbaka.
Torsdag:
Gamla lasse bestämer sig för att ge oss chansen att styra en hel lektion.
Styrketräning.Hela.Tiden. (Ahh...livets ironi)
12 stationer med diverse övningar.
Arghh...
Och jag som hoppades på lite vila åtminstånde.
Men ack så fel jag hade.
Resten av dagen har jag spenderat halvsovandes, drömmande om pengar.
Det var min vecka.
Nåt som gör mig väldigt besviken på världen, är fejkade annonser.
Jag och cox hittar en annons med nån som försöker sälja sjukt dyra saker för småslantar.
För kanske 5000kr skulle vi kunnat tjäna uppemot 50-60 tusen.
Men, såklart skiter gud oss i ansiktet och vi upptäcker att annonsen är fejk.
Besvikna går vi och lägger oss, med våra ganska löjligt naiva drömmar nedskitade.
Sadister.
Sadister är vad ni är.
Operation #001
Operation #001 har påbörjats.
Kryptiska meddelanden för vinsten.
Denna vecka har varit en av dom bästa veckorna sen jag började skolan igen.
vad kan det bero på?
Hmm, vi säger att det har och göra med Operation #001 (Ja ja, jag ska byta namn på den senare)
Och samtidigt faktumet att jag knappt varit hemma alls.
Nej, det är inte så att jag hatar att vara hemma, det är mer så att jag gillar att vara borta.
Jag gillar inte egentligen att sitta inne så mycket som jag faktiskt gör, utan jag går mer igång på att vara utomhus.
Kanske inte märks.
Men det är iallfall så.
Denna vecka har varit full med skolarbete och träning.
Har faktiskt tränat väldigt mycket* denna vecka, ovanligt mycket för att vara mig, och så är det meningen att det ska fortsätta.
Och sedan att jag numera kan går runt i skolan utan att behöva ha ständig koll på vilka som skulle kunna finnas i rummet jag är i (*host* Operation #001 *host*)
Att jag tillochmed fick ett "starkt" VG på mitt samhällskunskaps prov var också trevligt.
Nu blir säkert syster yster besviken, men det är lugnt, jag tar igen det om ett par veckor ska du se.
Och hur kunde jag överhuvudtaget hoppa av karaten? seriöst, jag måste ha varit rädd för fysisk ansträngning på den tiden, karaten är helt underbar, trevligt folk, trevlig träning, och inte att förglömma, Jävligt smärtsamt.
Bring on the pain baby!
Helgen däremot.
Finns inte mycket att säga, förutom att jag hatade den, det var den som gjorde att jag började planera Operation #001
För mycket snack och alldeles för lite verkstad.
Dags för lite förändringar häromkring.
Kryptiska meddelanden för vinsten.
Denna vecka har varit en av dom bästa veckorna sen jag började skolan igen.
vad kan det bero på?
Hmm, vi säger att det har och göra med Operation #001 (Ja ja, jag ska byta namn på den senare)
Och samtidigt faktumet att jag knappt varit hemma alls.
Nej, det är inte så att jag hatar att vara hemma, det är mer så att jag gillar att vara borta.
Jag gillar inte egentligen att sitta inne så mycket som jag faktiskt gör, utan jag går mer igång på att vara utomhus.
Kanske inte märks.
Men det är iallfall så.
Denna vecka har varit full med skolarbete och träning.
Har faktiskt tränat väldigt mycket* denna vecka, ovanligt mycket för att vara mig, och så är det meningen att det ska fortsätta.
Och sedan att jag numera kan går runt i skolan utan att behöva ha ständig koll på vilka som skulle kunna finnas i rummet jag är i (*host* Operation #001 *host*)
Att jag tillochmed fick ett "starkt" VG på mitt samhällskunskaps prov var också trevligt.
Nu blir säkert syster yster besviken, men det är lugnt, jag tar igen det om ett par veckor ska du se.
Och hur kunde jag överhuvudtaget hoppa av karaten? seriöst, jag måste ha varit rädd för fysisk ansträngning på den tiden, karaten är helt underbar, trevligt folk, trevlig träning, och inte att förglömma, Jävligt smärtsamt.
Bring on the pain baby!
Helgen däremot.
Finns inte mycket att säga, förutom att jag hatade den, det var den som gjorde att jag började planera Operation #001
För mycket snack och alldeles för lite verkstad.
Dags för lite förändringar häromkring.
